Alla inlägg den 15 januari 2015
idag var en tung dag igen.
Det är ofta så att när jag vaknar så är jag inte ännu medveten. Kan jag inte på en gång somna så blir det för många tankar. Och jag kan därefter inte ta mig upp.
Jag spenderade både natten och morgonen åt att söka på olika typer av depression, av dess symptom. Och det är ett faktum att jag är deprimerad. Jag har så länge försökt att förneka att jag skulle vara det. Att "när han väl är snäll så mår jag ju bra". Men har nu smärtsamt börjat inse att hela min existens i flera år har varit uppbyggt på hans sinnesstämning.
Så idag ringde jag.
Idag ringde jag och sa att jag måste få träffa en läkare. Att samtal inte hjälper. Och tid fick jag, redan imorgon. Jag tror att den vänliga rösten hörde att det inte kan vänta.
Ännu en sorg jag har upptäckt är att min grundkänsla är ångest, och att må dåligt. Inte tvärtom som normala människor känner.
Det har varit en ytterst dålig dag.
Spontant så ville jag döva mina smärtor och gick ut, och blev full. i vanlig ordning.
Det har kommit till min insikt att jag mår så mycket värre dagen efter, inte fysiskt men psykiskt.
När jag kom hem från skolan idag kom jag och tänka på den, bloggen. Den enda jag läst under 2014.
trehundrasextiofemdagarnu-bloggen. Jag minns när jag hittade den, hur fruktansvärt jag tyckte att hon skrev.
Hur jag kände igen mig, hur jag från djupet av mitt hjärta önskade att hon skulle bli lycklig igen.
Idag gick jag in efter att ha glömt bort den i flera månader.
Hon var lycklig.
365 dagar och hon älskade livet.
Hon hade hittad den mest fantastiska pojkvännen någonsin och tyckte att livet var så värt att leva.
Jag grät och grät.
Jag grät av geniun lycka att hon lyckades, att det blev så bra.
Jag grät för att jag är på hennes dag 1, och jag ser inget hopp om ett lyckligt liv om 365 dagar.
Idag har jag läst igenom min gamla blogg jag hade från att jag var 16 till 20.
Jag stannade till när jag hittade det här:
Det är tio dagar sedan jag skrev. Det är även tio dagar sedan han sa det. Att vi inte ska ses mer, aldrig mer.
Även om jag sa det från början, så ångrar jag mig alltid dubbelt efter. Den här gången är det över.
Jag har gråtit, jag har skrikit.
Jag har velat hoppa framför tåg och jag har velat blanda alkohol med sömntabletter.
Jag har i tre dagar legat oförmögen att röra mig ur sängen.
jag ska inte ljuga, jag är på botten. Jag är så frukansvärt mycket på botten.
Vissa dagar, har det funnits små små ljusglimtar där jag kan se en framtid, sen kan det ta en minut innan det raseras.
Jag vill så ofta ge upp, på riktigt ge upp.
Jag önskar inte ens min allra värsta fiende ett så krossat hjärta som jag just nu besitter.
Jag önskar ingen den destruktiva kärlek jag trott mig leva för i mer än tre år.
Jag önskar ingen den sorg den orsakat mig under mitt förhållande med killen jag ändå fortfarande tror är mitt livs kärlek.
Kärlek gör onormala saker med en.
Den är så underbar, men samtidigt så fruktansvärt smärtsam.
Alla säger åt mig att det inte är kärlek, att jag blivit behandlad illa och förtjänar så mycket mer.
När man är på den allra djupaste botten, då finns det bara försvarsmekanismer. man vill inte, man vägrar se.
Jag har ljugit framförallt för mig själv, men även för alla som är viktiga i mitt liv.
Klätt upp vår relation i en behaglig fasad,sagt att allt är bra och slutat prata om det.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|